Uppe i det blå

Jag far runt på små dumma moln och tror att allting ska bli bra igen. Jag trodde att du älskade mig, men usch så fel jag hade. Jag var nästan helt säker på dina känslor för mig men nu vet jag absolut ingenting. Jag vill härifrån, jag orkar inte höra ditt namn. Jag orkar inte hoppas mer nu när jag vet att det är kört. Det är kallt i vattnet nu va? Så kallt att om man hamnar under ytan så är chansen väldigt liten att man kommer upp igen, är det så kallt? Jag hoppas på det..

<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0