milirikaa

försöker känna mig taggad inför ikväll, men det är svårt.. allt jag vill göra är att vara med dig. spelar ingen roll vad vi gör, bara  jag får vara nära. har duschat och ska snart börja fixa mig. hoppet inom mig finns där, men det minskar för varje dag som går. jag försöker vara positiv, tänka att jag kommer över det. jag klarar mig ändå. det får gå som det går. men det funkar inte, jag ser hans ansikte överallt. jag tänker på honom vad jag än gör och när jag gör något här hemma så hör jag vad han skulle ha sagt eller funderar över vad han skulle ha sagt. det är hemskt, mardröm som aldrig vill ta slut. jag vill vakna och inse att det bara var en ondskefull dröm. kommer jag någonsin få göra det? hoppas..

ska försöka rycka upp mig med en cider, är orolig för natten och hur de ska gå. vill inte sova ensam en natt till :( får se om det blir att åka hem till mam&pap och sova eller om gud är med mig. det sistnämnda kan jag väl glömma :(
har efter många om och men bestämt kläder iallafall, allt påminner om han. fick stövlarna av han, klänningen är från spanien där vi var i sommras osv.. HJÄLP!