förevigt

Haft fyra nätter med dig i rad, känns nu när man väl ska nanna ensam :/ Men vet att jag inte får vänja mig eller tro saker. Tänkte bara att det kanske var annorlunda nu, en liten, liten gnista av hopp tändes inom mig.

Hur mycket jag än försöker, hur mycket det än ser ut som att jag har lyckats så kommer jag aldrig göra det. Jag kommer aldrig sluta älska dig. Förlåt!


jo men så är det

När du är helt tyst eller när det kommer ett "okej" ur din vackra mun, ja då vet jag.

fan

Jag har redan allt i mitt huvud, hur jag vill att mitt liv ska vara.. Men ingenting är som jag vill, usch. Kan lika gärna skita i det. NEJ! Jag ska klara det här, jag ska vinna. Jag ska vinna dig!


precis som det jämt ska vara

- Emilia, får jag sova hos dig?
Men älskade lilla människa, klart att du inte behöver fråga det. Du vet att du alltid får sova hos mig, bara jag som ligger och grinar om nätterna iallafall.. Men en sak stör jag mig på, du säger en sak när du är full och en sak när du är nykter? Vet inte vilken jag ska tro på, men väljer att lyssna på dig när du är onykter. Känns bäst.

Men även fast jag inget annat vill än att vara med dig så är det så otroligt jobbigt efteråt, just för att du vet allting men ändå skiter i det och bara kör över mig med ditt, ja vadå? Jag menar att du spelar, du menar att du inte gör nått?


Just like old times

I fredags när vi låg och kollade Wallander i din säng, när din pappa öppnade dörren och pratade lite med dig om bilar och sen sa "Ne jag ska väl ta och gå och lägga mig, godnatt!", ja då kändes det precis som förr..


Ångest

Vet inte alls vad jag ska tro eller vad jag ska ställa in min på.. Vet att många kanske anser att jag är trögfattad och lite stalker, men så är det inte. Jag har faktiskt tretusen anledningar att vara som jag är, hur många har du? Jag hoppas på en enda faktiskt, att du älskar mig. Det har gått lång, lååång tid. Vad väntar du på? Nu spelas våran andra låt också, inte 1:a gången utan oh boy. Hoppas du väntar på ett slags tecken, jag väntar iallfall på att tomten ska inse vad jag verkligen vill ha på julafton, som är om en vecka :o, så jag kan få må bra igen!

För, varför har du annars dragit in alla? Hur tror du det känns att behöva förklara för alla? Jag säger förlåt och när jag säger att det aldrig kommer hända igen så menar jag det, men nu är det faktiskt din tur att ta dig i kragen, fatta vad som är rätt och bara vara min. Ett förlåt skulle inte heller skada..


060601,. <3

Uppe i det blå

Jag far runt på små dumma moln och tror att allting ska bli bra igen. Jag trodde att du älskade mig, men usch så fel jag hade. Jag var nästan helt säker på dina känslor för mig men nu vet jag absolut ingenting. Jag vill härifrån, jag orkar inte höra ditt namn. Jag orkar inte hoppas mer nu när jag vet att det är kört. Det är kallt i vattnet nu va? Så kallt att om man hamnar under ytan så är chansen väldigt liten att man kommer upp igen, är det så kallt? Jag hoppas på det..

<3


För min skull

Jag har tvekat, jag har försökt, jag har tvekat yttligare, jag har börjat en bit in på mitt tal, men gett upp. Dina blickar, dina suckar och dina ord får mig att komma av mig själv. Jag vet inte hur jag ska fortsätta utan att tårarna faller på mina kinder, utan att du blir arg och irriterad och säger dom välbekanta orden "Emilia, jag vill inte bråka." Men nu har jag bestämt mig, idag ska det ske! Jag tänker inte gå runt och inte fatta någonting, idag ska jag ha svar på mina frågor, idag ska jag tala för mig, idag ska inget få hindra mig och jag skiter i dina suckar och mina dumma tårar som jämt envisas med att trycka sig fram ur mina ögonvrår fast jag verkligen försöker hålla emot.

Sen hur det går, hur det slutar och hur jag mår ikväll, det vet ingen förutom du.
Du, den jag älskar.

Frågetecken

Just nu finns det typ sjutusen frågetecken inom mig. Du säger en sak, menar du en annan? Jag vet inte men jag tycker det ser ut som så i dina ögon och jag hoppas på det, hoppas så förbannat mycket. Ibland, när saknaden efter dig är för stor sätter jag på mig dina favorit kalsonger, dom där som är slappa och gubbiga som jag hatade förut, jag drar en grå t-shirt över mitt huvud, en som du fått av mig, sen sätter jag på mig örhängena och lägger mig i sängen och blundar. Jag tänker på allt vi gjort tillsammans, hur det var när vi träffades och jag ser dig framför mig, lycklig och min.

Jag vet inte om du inte vågar säga sanningen framför mamma eller varför du inte säger något. Jag hoppas att det beror på att du inte vill tala om för mig ännu för du väntar på ett speciellt tillfälle, men jag kan inte vara säker. Men känslan av att du fortfarande älskar mig, den finns där och jag kan bara inte tro att den är falsk.

Ibland får man konstiga saker för sig

Jag brukar önska att jag var din syster, eller ja kanske vän. Fast oftast syster. Då hade jag kunnat få vara nära dig när som helst, hur som helst och hur länge som helst. Jag hade haft en massa anledningar till att träffa dig och jag hade fått fira jul med dig och andra högtider. Jag hade kunnat sagt, "Åh brorsan, jag behöver en kram!" och du hade kramat om mig direkt med dina underbara armar. Dom är så vackra, hela du är så vacker.

Jag kan få för mig massa saker, men jag vet att det inte håller i längden. Jag vet en sak iallfall, dom har rätt dom som säger att man inte vet vad man har förrän man förlorar det. Och visst har jag förlorat, inte vad som helst heller utan en helt fantastisk människa som jag älskar. Men han älskar inte mig..

Fuktiga kinder

Vad har jag egentligen utan dig? Det är tomt, kallt och ensamt. Saknaden efter dig är enorm och "MIN!" känslan jag känner för dig är krävande, att hela tiden bli ledsen och känna den rivande smärtan i bröstet är verkligen ingenting jag önskar min värsta fiende. Jag får skylla mig själv men kan tala om att jag tänker aldrig få mig att må såhär igen. Någonsin. Ever!

Perfekt

Tänk så himla jävla underbart perfekt det skulle vara att få fira jul med dig. Att få krypa upp i ditt knä på julaftonskvällen, alldeles varm inuti av kärlek, lycka och alkohol. Fan vad jag älskar dig!

Allt jag vill

Om jag kunde få bestämma så skulle du vara det första jag såg när jag vaknade varenda morgon och det sista jag såg när jag somnade varenda kväll. Du betyder så otroligt mycket för mig, jag både älskar och hatar dig.

Ska krypa ned under täcket nu, själv :/
Nattepuss

Jag gör som du säger

Har en svag misstanke om att du inte gillar precis allting jag gör, att du har synpunkter på dom jag umgås med och att du kanske rent av blir svartsjuk när jag är med dom. Men lilla du, vi har känt varandra så länge nu så du vet att jag gör precis som du säger. Om du bara öppnar din söta mun och talar om för mig hur du känner och vad du tycker så vet du att jag lyssnar. Ändå verkar det finnas någon sorts spärr inom dig? Jag pratar på om hur jag mår och så, men du säger, ja du säger faktiskt ingenting. Jag har så många frågor men vågar inte ställa dom för du blir så arg och när jag väl tar mod till mig, du blir arg, jag får inget svar och så har vi startat ännu ett bråk. Jag har förstått det du säger till mig, jag är inte döv eller dum men, ja det finns ett stor men i den här dumma historian, det du säger med ögonen och din kropp är en helt annan sak. Jag vet inte om jag ska lyssna på din röst eller dina ögon? Jag är så förvirrad..

Men att släppa dig? Nej, det finns inte ens på kartan. Och det tror jag att du vet! Men snälla, låt mig få må bra och kanske gå vidare genom att ge mig svar.

Något enkelt

Jag älskade dig då, jag älskar dig nu och jag kommer alltid älska dig!

tvåtusennio

Om någon hade frågat mig i februari så hade jag aldrig, inte ens ett ögonblick tänkt att det skulle bli ett negativt år. Med nytaget körkort och studenten som väntade så hade jag med all säkerhet sagt att tvåtusennio skulle bli ett toppen år, mycket bättre än nollåtta. Men så fel, så fel.

Nollåtta var för min del fyllt av lycka, glädje och bara någon enstaka tår. Att först i februari ta det stora steget och flytta till en etta i valbo, fylla arton, åka till spanien, åka till bulgarien och ja slutligen i november flytta till en trea i andersberg.. ja det var underbart det året.

Men så kom tvåtusennio, visst det var bara en vecka i våras.. men ångesten jag hade utan dig, att inte veta hur det skulle bli, ja den kramade om mig riktigt hårt. Sen allt tjaffs, åh vad jag önskar att jag hade lyssnat på dig mer. Om jag hade lyssnat den där torsdagen, hade jag mått bra då? Jag tror det! Att börja om är skit jobbigt, och nu när julen närmar sig känns det ännu tydligare vilket hål det är i mig efter dig. Sen hände något som gjorde allting ännu värre, i onsdags (nionde december), gick min älskade bebis Gunnar bort. Usch vad jag grät, och tänker jag på han för mycket nu så kommer tårarna.

Jag kommer alltid minnas det här året som året då jag fick körtkort, året då jag tog studenten, året när jag blev helt sjuk i huvudet och begick mitt livs största misstag, jag vet att jag har många år kvar men kan med säkerthet ändå säga att det är just det, mitt livs största misstag och året då mina båda älskade killar lämnade mig.


RSS 2.0