milirikaa

Var häromdagen på affären. Gissa om jag blev förvånad när jag tittade rakt in i ögonen på min mellanstadie-crush. Massa gamla minnen virrvlade fram och jag gick små skrattande från kassan. Han stog kvar med sina kompisar på andra sidan, jag vet inte om han kände igen mig. Men mina minnen såg mig, och jag kunde inte låta bli att undra om det jag skrev på alla dass och trästammar där på lägerön Vässarö, finns kvar. När våra klasser åkte till hillebäcken, hette det så? Spelar ingen roll ioförsig, men då kom vi fram till att vi färgade håret med samma färg. Närhetsminnen finns det dock inte så många av, jag vill minnas att han var tillsammans med en tjejkompis till mig ett tag, men att vi rullade runt och låtsas-bråkade på skolgården, kommer alltid finnas inom mig. Lyckan var total. Kan man tänka sig att man kan bli så glad av något som hände för så många år sedan..

Btw, hade inte sett han sen sjuan men han såg exakt likadan ut fast med mustasch!