Ja men såklart
Det har snart gått fyra månader men det går inte en sekund utan att jag tänker på dig. Jag ångrar mig som fan och vore jag någon annan skulle jag slå ihjäl mig själv. Så mycket hatar jag mig själv just nu, kommer nog alltid göra det när jag tänker efter. Jag älskar dig så otroligt mycket och vill bara att allt ska bli som vanligt, som det var förr, du och jag. jag och du. vi. J och E liksom. Jag lever på hoppet, varenda dag är en match som jag måste härda ut och kämpa mig igenom för att vinna, för att överleva. Jag trodde inte att jag skulle känna såhär, men det gör jag. Att vara utan dig är en hemsk mardröm, kan jag inte få vakna upp och upptäcka att du ligger där bredvid mig, att allt är bra, som det ska. Att drömma, det går ju..
Jag tänker aldrig mer svika dig. Kan du inte förlåta mig? Jag har insett att jag verkligen inte kan leva utan dig. Jag älskar dig. Förlåt!
