Varför?

Fyra nätter i rad nu.. Massa vackra och fina meningar som gjort mig glad men även hemska ord som fungerat som en dolk rätt in i hjärtat. Men jag har det hellre såhär än inget alls. Känner hur mitt hopp sakta försvinner, att jag lever för att känna dina starka armar omkring mig.

Fast jag känner att tiden är förbi, att vi aldrig mer kommer finnas så finns det ändå något där. En liten strimma hopp som ibland växer sig riktigt stor och stark, men andra gånger krymper ihop till en nästan osynlig liten bit känsla. För ibland, alltså du säger saker, gör saker och beter dig på ett sätt som jag inte tror man gör när det inte finns några känslor inblandade.

Jag har aldrig sagt att jag inte är kär i dig, jag har bara sagt att jag inte gillar dig speciellt mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0